Ta betalt för ditt innehåll

Ett engångsköp avgörs av det läsaren har framför sig. En prenumeration avgörs av det hen tror sig hitta nästa månad.

Det är hela skillnaden, och den driver resten av den här guiden. Frågan är alltså inte ”vilket innehåll är värt pengar”, utan ”vad ger någon ett skäl att komma tillbaka”. Ett arkiv är ofta värt mindre än en tid att passa: tio år av artiklar tillgängliga på en gång konsumeras på en vecka och motiverar ingen andra månad, medan en veckokrönika, en serie som fortsätter, eller ett format din läsare hittar vid en fast tidpunkt motiverar varje förnyelse.

Ditt erbjudande förbereds från Monetization › Memberships › Settings guide, en skärm som listar de sex konfigurationsstegen med sin status, och som du kommer tillbaka till så länge något av dem är kvar.

Det går inte att komma runt dem, och det är bättre att känna till dem innan du byggt din app kring medlemskap.

Du behöver en app i appbutikerna. Medlemskapen vilar på Apples och Googles betalmekanismer: utan en iOS- eller Android-app finns det inget att koppla dem till. Abonnemanget Standard producerar bara en Progressive Web App, och tillåter därför inte försäljning av medlemskap. Det blir möjligt från abonnemanget Premium och uppåt. Medlemskapssystemet är ett tillägg, och dess sida visar priset som gäller för din app.

Och det binder upp resten av din app. Medlemskapet i appen vilar på ett eget autentiseringsflöde, och det flödet utesluter det andra. Att slå på medlemskapen gör allt som beskrivs i ”Bygga en community med din app” och ”Skapa ett lojalitetsprogram i din app” otillgängligt: vanliga användarkonton, grupper, rättigheter per avsnitt, chatt, lojalitetskortet, klubbkortet och kupongerna. Back office varnar dig i bytesögonblicket, så att valet blir medvetet.

Avgör det innan du bygger, inte efteråt. Om själva den ekonomiska avvägningen, appbutikens provision och vad den köper, lägger guiden ”Tjäna pengar på din innehållsapp” fram jämförelsen med de andra sätten att tjäna pengar.

Det här är beslutet som avgör en prenumerations öde, och det enda back office inte fattar åt dig.

Det sätter en enda regel, och det är ett golv: du behöver minst tio begränsade poster för att tillägget ska fungera, och begränsningsskärmen säger det rent ut. Den säger ingenting om ett tak, för det finns inget. Allt över tio är ditt omdöme.

Den naturliga impulsen är att låsa allt, med argumentet att varje post som lämnas öppen är en förlorad prenumeration. Det motsatta händer. En besökare som inte kan läsa någonting har inget sätt att övertyga sig själv om att ditt arbete är värt hens pengar: du ber hen betala för att få veta, och det gör ingen. Ditt gratisinnehåll är ingen förlorad intäkt, det är ditt argument.

Den symmetriska risken finns också. Om ditt betalda innehåll bara är samma sak i större mängd bedöms det på volym, och volym behåller ingen. Det som behåller folk är en skillnad i art: ett format gratisinnehållet inte har, tidigare åtkomst, ett djup du inte hade råd att ge bort.

Ett bra sätt att avgöra det: din läsare ska kunna namnge det hen köper. ”Måndagsanalyserna”, ”serien om rättegångarna”, ”de fullständiga avsnitten” är svar. ”Vissa av artiklarna” är inte ett, och att begränsa post för post ger exakt det. Välj efter sorts innehåll snarare än stycke för stycke, även om själva inställningen tillämpas en post i taget.

Omfattningen är skarpt avgränsad, och den är värd en titt innan du väljer dina innehållskällor.

Den mellersta raden är den som väger tyngst på ett projekt. Det du publicerar från ditt back office går att sälja; det du hämtar in från annat håll visas, fritt. En app som matas av ett WordPress-flöde eller en YouTube-kanal levererar alltså innehåll som förblir öppet för alla, och dess prenumerationserbjudande byggs på det den publicerar själv. Värt att veta innan du väljer dina källor.

Begränsningen tillämpas från Content › Content list, i kolumnen Restriction, genom att klicka på brickan på raden, som växlar mellan Free och Paid. Du kan också kryssa för flera poster och växla dem allihop på en gång.

Samma skärm bär ett begränsningsfilter: gratis, betalt, eller alla. Det är din redaktionella instrumentpanel, och det enda ställe som talar om vad någon som inte prenumererar faktiskt ser. Gör det till en vana att öppna det på ”gratis” då och då: om listan är tom eller banal övertygar din app inte längre någon om att prenumerera.

Du behöver inte välja mellan att visa allt och att dölja allt. På en artikel avgör två inställningar vad en besökare utan prenumeration ser: de finns i fliken Restriction, under rubriken Free preview, och det är där lusten skapas.

Det första verktyget är antalet synliga element, från noll till fem. Ett element är ett block i ditt innehåll, ett stycke, en bild, en video. Taket på fem är strukturellt: du visar aldrig halva en lång artikel, bara dess inledning.

Det andra är sammanfattningen i listor. Brytaren Display the summary in your list pages avgör om sammanfattningen förblir synlig på dina listsidor medan innehållet är betalt. Det är ofta det mest lönsamma av de två, för det verkar där din läsare rör sig, redan innan hen klickat.

Annat innehåll ställs in i sin helhet. Ett evenemang, en video, en podd eller en kartpunkt är gratis eller betald, utan mellansteg: deras flik Restriction bär bara valet mellan de två brickorna. Om ditt erbjudande vilar på de formaten byggs lusten någon annanstans, i avsnitten du lämnar öppna och på din prenumerationssida. Det är också ett argument för att para ihop en video- eller ljudserie med artiklar, som kan öppnas till hälften.

Var du ska kapa. Rätt stoppunkt är där löftet har getts men ännu inte infriats: läsaren vet vad det handlar om, hen vet ännu inte vad du har att säga om det. Vid noll element sätter du upp en mur, och en mur klättras bara över på ett rykte du redan skaffat dig. Vid fem på ett kort stycke har du gett bort allt och prenumerationen tjänar inget syfte.

Den sista anmärkningen får en följd: ett kort format hanterar förhandsvisningar illa. Om ditt betalda innehåll ryms i sex stycken är det nyttiga verktyget inte förhandsvisningen utan sammanfattningen, och ditt argument flyttar till prenumerationssidan.

En läsare som inte ser något går inte miste om något. Det är den vanligaste bristen i en illa inställd prenumeration: det betalda innehållet är osynligt för icke-prenumeranter, alltså saknar ingen det, alltså prenumererar ingen. Fyra ytor finns för att svara på det, och konfigurationsguiden samlar dem.

Klistermärket Subscribers markerar ditt betalda innehåll, i listor och i själva innehållet. I en lista tar det formen av en ikon eller din logotyp. Det är det som håller ditt erbjudande synligt hela tiden, utan att du skriver ett ord.

Prenumerationsblocket i det begränsade innehållet är det en läsare möter i slutet av sin förhandsvisning: en rubrik, en beskrivning, en knapp för att prenumerera och en knapp för att logga in, allt i dina färger. Skriv den rubriken som ett löfte, inte som en spärr. ”Den här artikeln är för prenumeranter” beskriver ett lås; ”Resten av den här analysen, och de som kommer” beskriver vad du får.

Prenumerationssidan är din säljsida. Den bär en titelyta med din logotyp, sedan en slagkraftig mening, en beskrivning och en knapptext per erbjudande, vilket låter dig säga varför kvartalet slår månaden i stället för att ställa upp tre priser. Dess sidfot bär villkoren och länken för att återställa köp, som låter någon som byter telefon hitta tillbaka till sin prenumeration.

Varje erbjudandes detaljer infogas med variabler. De ger dig en förhandsvisning av sidan medan du testar; när appen väl är publicerad kommer priset och löptiden som visas från appbutikerna, så de följer det verkliga lokala priset i varje land utan att du behöver hålla dem uppdaterade.

Versionen av den här sidan för Progressive Web App har ett annat jobb. Eftersom prenumerationen går via appbutikerna bor den i nativeappen: den här sidan finns alltså till för att ta besökaren dit. Den rymmer en rubrik och en beskrivning, och standardrubriken säger det rakt ut, ”Ladda ner vår app och bli Premium-medlem”. Det är din bro från webben till appen, och den förtjänar samma omsorg som resten.

Widgeten som marknadsför prenumerationserbjudandet visar ditt erbjudande i appens navigering, med sin rubrik, sin beskrivning och sin knapp.

Ett krav binder ihop alla fyra: de måste säga samma sak. Ett klistermärke som lovar premium, ett block som talar om reserverat innehåll och en prenumerationssida som säljer en community beskriver tre olika produkter. Skriv löftet en gång, och böj det sedan.

Formuläret för ett erbjudande ber om ett namn och en beskrivning, som kommer att läsas i appbutikerna, en löptid, ett pris, och om du vill en provperiod.

Fem löptider erbjuds, från en vecka till ett år, med månaden, kvartalet och halvåret däremellan. Den gratis provperioden löper från tre dagar till ett år, och prenumerationen börjar när den tar slut till fullt pris, om den inte sägs upp under tiden.

Priset ställs in separat för de två appbutikerna, för de frågar inte efter det på samma sätt. Apple vill ha ett pris inklusive moms, valt ur ett rutnät av prissteg. Google vill ha ett pris exklusive moms och räknar själv ut vad användaren kommer att se. Båda växlar om till de senaste växelkurserna.

En sista inställning, bland de ytterligare alternativen: att stänga av annonser för dina medlemmar. Om ditt gratisinnehåll finansieras av annonser säljer prenumerationen då två saker på en gång, åtkomst och bekvämlighet.

Ett kundkonto är däremot aldrig obligatoriskt. Skärmen Subscription process ger dig två alternativ: ”Ett konto är valfritt”, som låter folk prenumerera som gäster, eller ”Ett konto föreslås”, som erbjuder kontoskapande efter prenumerationen utan att någonsin tvinga fram det. Det är en verklig avvägning. Att inte be om något tar bort friktion i exakt det ögonblick din läsare har bestämt sig; att erbjuda ett konto ger dig en e-postadress och ett sätt att hitta tillbaka till hen, men bara för dem som accepterar. På en prenumeration som köps på impuls kostar friktionen mer än adressen ger.

Sedan följer du dina prenumeranter från Monetization › Memberships › Subscribers, som listar aktiva prenumerationer, utgångna sådana och dina användare, med en dataexport. Utgångna prenumerationer förtjänar en regelbunden titt: det är det enda mått du har på din förmåga att hålla ditt löfte över tid.

Två saker att förbereda, och den första tar tid.

Begränsningarna träder i kraft först när appen har publicerats eller uppdaterats i appbutikerna. Men appbutikerna kräver innehåll som redan är begränsat innan de accepterar din app med sina prenumerationer. Däremellan, under granskningen, är ditt begränsade innehåll inte åtkomligt och ingen kan prenumerera ännu. Det är ingen incident, det är den normala ordningsföljden, och den går att planera för: försök att inte låta den landa när du väntar dig som mest trafik.

Användarvillkoren och integritetspolicyn skrivs i Settings › Privacy center, i villkorsfliken, och konfigurationsguiden tar dig dit. Båda appbutikerna kräver dem så snart du säljer en prenumeration.

Resten hör till steg-för-steg-anvisningarna, och vårt hjälpcenter täcker det helt och hållet: avtalen och bankuppgifterna i App Store Connect, betalprofilen i Google Play, att skapa produkterna på appbutikens sida, och att testa dina prenumerationer innan du publicerar. Öppna det när du kommer till konfigurationen; avsnittet ”Monetize your app with subscriptions” följer exakt stegen i din konfigurationsguide.